Man blir ju bara så trött
Jag är så himla trött på människor som hela hela hela HELA tiden ska göra sig till ett offer. Man kan inte vara ärlig och säga som man känner, då kommer det bara massa dumma bortförklaringar. Jag vill alltid vara ärlig, men till vissa människor går inte det. Vissa kan inte ta sanningen.
Man måste ju vara lite självkritisk känner jag, ingen är ju perfekt! Men vissa människor tror visst att dom är det.
Man måste ju kunna se vad man gör själv,stå för vad man säger, och för sina handlingar här i livet.Och inte bara skylla ifrån sig på andra, som om det är deras fel.
Allt har blivit så annorlunda sen vi fick barn, jag tänker hela tiden på att Saga ska få en trygg uppväxt med människor som bryr sig om henne. Och inte bara bryr sig när det passar dom, det finns inte i min värld.För så är inte jag uppvuxen.
Det blir också svårt och lösa med vissa människor, eftersom dom inte ser vad dom gör mot oss/mig/Saga, när dom/den bara skyller ifrån sig på massa annat.
Sen är ju det här MIN OCH ANDREAS familj och vi har ju våra regler liksom, passar det inte kan folk dra.
Saga är våran lilla prinsessa, jag vill försöka iallafall undvika ”dåliga människor” från henne.Hon kommer stöta på dom senare i livet, jag vet. Men konsekvenserna av det jag menar,blir inget bra. Vill inte ha en gråtande dotter om några år, som kommer fråga mig massa saker ”varför gör denna person såhär mot mig”. Jag vet inte vad jag ska säga när den dagen kommer, jag vet inte det. Därför vill jag undvika att det ens kommer komma en sån dag.
Man kan inte få någon relation att bli bra, när inte alla parter tar det seriöst. Sen efter så lång tid utan att se att personen bryr sig om oss….Det känns liksom inte värt besväret.
Och det blir ju så att man ställer ju så mycket krav på en sån person,så man verkligen VET att den har förändras och bryr sig osv.
Alla är som dom är,alla är olika. På både bra och dåliga sätt. Men vissa sidor människor har är verkligen inte bra, och när människan inte ens ser dom sidorna hos den själv,så blir det lite svårt alltså.